Specialpedagogen en resurs eller ett hot för skolledningen?
Grunden för specialpedagogik lades redan i slutet av 1800-talet med miniklasser och senare hjälpklasser för lågtbegåvade, fattiga och svåruppfostrade barn. Även om syftet inte direkt var att ge dessa barn specialundervisning utan mer att befria övriga klasser från det hinder som dessa barn utgjorde. Sinnesslöa var omhändertagna på sinnesslöanstalt, vanartade och försummade barn på uppfostringsanstalter.(Brodin & Lindstrand, 2004)
Någon specialutbildning för hjälpklasslärarna fanns inte, utan småskolelärare och lärare utexaminerade från sinnesslöanstalter var de som undervisade. (Bladini 1981). Genom ett nordiskt samarbete bildades 1920 Nordiskt hjälpskoleförbund med sin tidskrift Hjälpskolan. Med förbundets hjälp kom utbildningar i gång.( Nordiskt förbund för specialpedagogik). De första utbildningskurserna startade 1921 i Stockholm, endast några få veckor långa. Det dröjde ända till 1962 innan den statligt reglerade speciallärarutbildningen startade, där hjälpskolelärar utbildningen och särskolelärarutbildningen slogs samman. (Bladini 1981).
När grundskolan infördes ökade behovet av specialundervisning, skolan skulle vara odifferentierad men i verkligheten levde special- och obs klasser vidare.
Normaliseringsprincipen -67 innebar att grundskolan måste ta emot och integrera barn med grava funktionsnedsättningar. Specialläraren är med i klassen och assisterar eleven s.k. samordnad specialundervisning. Den ökade satsningen fick inte önskad effekt. En SIA-utredning skulle undersöka ”skolans inre arbete” (Persson, 2008)
Utredningen förespråkade generella åtgärder i skolan i stället för individuella. Istället för elever i skolsvårigheter talar man om en skola med undervisningssvårigheter. Utredningens olika studier om specialundervisningen kom att på många sätt påverka utformningen av Lgr.80 ”en skola för alla”
Någon specialutbildning för hjälpklasslärarna fanns inte, utan småskolelärare och lärare utexaminerade från sinnesslöanstalter var de som undervisade. (Bladini 1981). Genom ett nordiskt samarbete bildades 1920 Nordiskt hjälpskoleförbund med sin tidskrift Hjälpskolan. Med förbundets hjälp kom utbildningar i gång.( Nordiskt förbund för specialpedagogik). De första utbildningskurserna startade 1921 i Stockholm, endast några få veckor långa. Det dröjde ända till 1962 innan den statligt reglerade speciallärarutbildningen startade, där hjälpskolelärar utbildningen och särskolelärarutbildningen slogs samman. (Bladini 1981).
När grundskolan infördes ökade behovet av specialundervisning, skolan skulle vara odifferentierad men i verkligheten levde special- och obs klasser vidare.
Normaliseringsprincipen -67 innebar att grundskolan måste ta emot och integrera barn med grava funktionsnedsättningar. Specialläraren är med i klassen och assisterar eleven s.k. samordnad specialundervisning. Den ökade satsningen fick inte önskad effekt. En SIA-utredning skulle undersöka ”skolans inre arbete” (Persson, 2008)
Utredningen förespråkade generella åtgärder i skolan i stället för individuella. Istället för elever i skolsvårigheter talar man om en skola med undervisningssvårigheter. Utredningens olika studier om specialundervisningen kom att på många sätt påverka utformningen av Lgr.80 ”en skola för alla”
Regeringens vision var en ny speciallärarroll mer i linje med en konsultmodell.
(skolverket 1998). Lågkonjunkturen på 1990-talet sammanföll med decentralisering av skolan till kommunerna, vilket har medfört att beslut om resursfördelning blivit kommunal, ofta till skolnivå. Skolverket (1999b) konstaterade att under perioden 1992-98, har resurserna för den specialpedagogiska verksamheten dragits ner med 30 %. (Persson 2008)
(skolverket 1998). Lågkonjunkturen på 1990-talet sammanföll med decentralisering av skolan till kommunerna, vilket har medfört att beslut om resursfördelning blivit kommunal, ofta till skolnivå. Skolverket (1999b) konstaterade att under perioden 1992-98, har resurserna för den specialpedagogiska verksamheten dragits ner med 30 %. (Persson 2008)
1990 ersattes speciallärarutbildningen med den nya specialpedagog påbyggnadsutbildningen. Syftet var att skapa en yrkeskår som skulle vara utredande, undervisande och utvecklande, och skapa en kompetens för att kunna leda forsknings och utvecklingsarbeten i skolan. Enl. grundskoleförordningen 5kap. 5§ skall specialpedagogiska insatser för barn i behov av särskilt stöd idag ”i första hand ske inom den klass eller grupp eleven tillhör. (högskoleverkets examensförordning för specialpedagoger, rapport 2006:10R) Specialundervisningen flyttas från individuell specialundervisning
och segregation till individualisering inom gruppen och inklution
och segregation till individualisering inom gruppen och inklution
Utnyttjar skolorna Specialpedagogernas kompetens?
Specialpedagogstudenter har ställt frågan i sina examensarbeten.
Genom intervjuer av lärare, rektorer och specialpedagoger på grund- och gymnasieskolor har detta presenterats.
Specialpedagogstudenter har ställt frågan i sina examensarbeten.
Genom intervjuer av lärare, rektorer och specialpedagoger på grund- och gymnasieskolor har detta presenterats.
Grundskolan
Rektorernas uppfattning om Specialpedagogens kompetens var bristfällig. Användbar i handledning för att höja kompetensen för skolans lärare. I övrigt begränsad erfarenhet av arbete med specialpedagoger annat än i elevvårdsärende som lämnats till stöd- och konsultteamet.(10p examensarbete 2006)
I lärarnas förväntningar lyfts det aktiva arbetet med eleven fram. Utredning och observationer. Handledning i mer strukturerad form efterfrågas.
Specialpedagogernas syn på sina arbetsuppgifter stämmer bra överens med det lärarna beskriver.(C-uppsats, 2006)
Gymnasieskolan
Här har endast specialpedagoger intervjuats om sin syn på sina arbetsuppgifter.
Övervägande kompensatorisk undervisning på individ eller gruppnivå. I enstaka fall stöd för ämnesläraren i klassrummet. Konsultation och handledning av enskilda lärare i enstaka fall. Kontinuerlig handledning förekommer inte. Läs- och skrivutredning förekommer i enstaka fall. Utvecklingsarbete tillsammans med skolledningen upptar liten del.
Flera av specialpedagogerna verksamma på gymnasieskolor efterfrågar en radikal förändring av organisation och arbetssätt, samt ett specialpedagogiskt synsätt hos alla lärare för att kunna möta alla elever.
De menar att elevers svårigheter i gymnasiet relateras till dåliga förkunskaper från högstadiet.
Specialpedagogiskt arbete är beroende av skolans organisation, samt skolledningens och lärarnas förhållningssätt och syn på elevernas svårigheter.
(C-uppsats 2007)
Rektorernas uppfattning om Specialpedagogens kompetens var bristfällig. Användbar i handledning för att höja kompetensen för skolans lärare. I övrigt begränsad erfarenhet av arbete med specialpedagoger annat än i elevvårdsärende som lämnats till stöd- och konsultteamet.(10p examensarbete 2006)
I lärarnas förväntningar lyfts det aktiva arbetet med eleven fram. Utredning och observationer. Handledning i mer strukturerad form efterfrågas.
Specialpedagogernas syn på sina arbetsuppgifter stämmer bra överens med det lärarna beskriver.(C-uppsats, 2006)
Gymnasieskolan
Här har endast specialpedagoger intervjuats om sin syn på sina arbetsuppgifter.
Övervägande kompensatorisk undervisning på individ eller gruppnivå. I enstaka fall stöd för ämnesläraren i klassrummet. Konsultation och handledning av enskilda lärare i enstaka fall. Kontinuerlig handledning förekommer inte. Läs- och skrivutredning förekommer i enstaka fall. Utvecklingsarbete tillsammans med skolledningen upptar liten del.
Flera av specialpedagogerna verksamma på gymnasieskolor efterfrågar en radikal förändring av organisation och arbetssätt, samt ett specialpedagogiskt synsätt hos alla lärare för att kunna möta alla elever.
De menar att elevers svårigheter i gymnasiet relateras till dåliga förkunskaper från högstadiet.
Specialpedagogiskt arbete är beroende av skolans organisation, samt skolledningens och lärarnas förhållningssätt och syn på elevernas svårigheter.
(C-uppsats 2007)
Min uppfattning är att kunskapen om specialpedagogens kompetens är bristfällig ute på skolorna, särskilt på organisationsnivå. Deras yrkesroll är otydlig och förväxlas ofta med specialläraren. Förvånande att ingen av de intervjuade arbetade med utvecklingsarbete, fast kanske inte så förvånande. Specialpedagogiska insatser värderas inte särskilt högt. Trots att det var SIA- utredningens studier av specialpedagogiken som låg bakom Lgr.80 och en skola för alla, är det resurserna till specialpedagogiken som i första hand dras in vid ekonomiskt sämre tider
.
En icke förvånande notis i Norrköpings Tidningar 2009-09-16”Totalt färre lärare och övrig personal i skolorna i höst. Lärarförbundet ser med oro att de som i första hand drabbas är de som behöver mest stöd. Skolorna minskar ner på speciallärare och specialpedagoger.”(Engwall, Bengt).
Referenser:
Brodin, Jane- Lindstrand, Peg, Perspektiv på en skola för alla, studentlitteratur, Lund, 2004
Bladini, Ulla-Britt, Från hjälpskolelärare till förändringsagent, Vasastadens bokbinderi, Göteborg, 1990
Elever i behov av särskilt stöd, Skolverket, Liber, Stockholm, 1998
Persson, Bengt, Elevers olikheter, Liber, Stockholm, 2008
Stöd och delaktighet på gymnasiet, Specialpedagogers beskrivning av sin verksamhet
C-uppsats, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, högskolan i Kristianstad, 2006
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001220/
En studie över lärares förväntningar på specialpedagogen
C-uppsats, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, högskolan i Kristianstad, 2008
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001211/
Rektors uppfattning om specialpedagogers kompetens, och användbarhet i grundskolan.
Examensarbete 10p, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, Malmö högskola, 2006
http://dspace.mah.se:8080/bitstream/2043/2548/1/Examensarbete2006.pdf
Nordiska förbundet för specialpedagogik
http://www.nfsp.info/images/NFSP-infoskrift.doc
Högskoleverkets utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet och högskolor.
http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800089966/0610R.pdf
Nt.se Norrköpings Tidningar
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5514943
Skribent Caritha Ebbing
.
En icke förvånande notis i Norrköpings Tidningar 2009-09-16”Totalt färre lärare och övrig personal i skolorna i höst. Lärarförbundet ser med oro att de som i första hand drabbas är de som behöver mest stöd. Skolorna minskar ner på speciallärare och specialpedagoger.”(Engwall, Bengt).
Referenser:
Brodin, Jane- Lindstrand, Peg, Perspektiv på en skola för alla, studentlitteratur, Lund, 2004
Bladini, Ulla-Britt, Från hjälpskolelärare till förändringsagent, Vasastadens bokbinderi, Göteborg, 1990
Elever i behov av särskilt stöd, Skolverket, Liber, Stockholm, 1998
Persson, Bengt, Elevers olikheter, Liber, Stockholm, 2008
Stöd och delaktighet på gymnasiet, Specialpedagogers beskrivning av sin verksamhet
C-uppsats, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, högskolan i Kristianstad, 2006
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001220/
En studie över lärares förväntningar på specialpedagogen
C-uppsats, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, högskolan i Kristianstad, 2008
http://eprints.bibl.hkr.se/archive/00001211/
Rektors uppfattning om specialpedagogers kompetens, och användbarhet i grundskolan.
Examensarbete 10p, specialpedagogiska påbyggnadsprogrammet, Malmö högskola, 2006
http://dspace.mah.se:8080/bitstream/2043/2548/1/Examensarbete2006.pdf
Nordiska förbundet för specialpedagogik
http://www.nfsp.info/images/NFSP-infoskrift.doc
Högskoleverkets utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet och högskolor.
http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800089966/0610R.pdf
Nt.se Norrköpings Tidningar
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5514943
Skribent Caritha Ebbing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar