Heterogena klasser

Aija Cirulis


Heterogena klasser

Inledning

Inom ramen för forskargruppens gemensamma ämne ”En skola för alla” har jag valt att titta lite närmare på den konkreta klassrumssituationen. Som blivande språklärare frågar jag mig hur man bär sig åt för att förverkliga detta vackra mål: att materialisera en skola för alla – i mitt fall för alla i mina antagligen heterogena klasser.

Jag minns från min egen skoltid att jag i vissa ämnen upplevde det som tråkigt och meningslöst när läraren gick igenom för n-te gången saker jag själv kunde för länge sen. Ibland tyckte jag att vi stod stilla och att de svagaste eleverna alltid bestämde tempot. I andra ämnen, som jag själv hade svårare för, kunde jag i stället tycka att läraren förutsatte att alla behärskade vissa moment, men att jag inte hängde med lika bra.

Bäst var det, tyckte jag, i de ganska sällsynta fall när alla var någorlunda samspelta och kunde delta i lektionen ungefär lika mycket. Det var uppenbart att detta var den ideala situationen även för läraren.

Som framgått, avser jag med ”heterogenitet” det tillstånd som oftast råder i en klass/grupp, nämligen att alla inte befinner sig på samma nivå kunskapsmässigt.

Några olika modeller för individualiserad – eller individanpassad – undervisning i heterogena klasser

1 Traditionell ”individualisering”
Enligt en uppsats vid pedagogiska institutionen på Örebro Universitet (1) anser de intervjuade lärarna att det är svårt att individualisera undervisningen så att varje enskild elevs förutsättningar, behov och intressen tillgodoses (enligt Lpo94 och Lpf94). En viktig faktor i sammanhanget är de nationella proven, som i hög grad styr lärarnas undervisning. Andra svårigheter är de stora klasserna och därmed den begränsade tiden för varje elev samt att klasserna upplevs som mycket heterogena. De intervjuade lärarna anpassar inte undervisningens innehåll eller svårighetsgraden efter eleverna, utan individualiseringen består huvudsakligen i att ge extrahjälp samt att låta vissa elever få mer tid på sig. Lärarna saknar också läromedel anpassade för individualisering.

2 Portfolio
Portfolio är en metod som Zandra Wikner-Strid (2) använder när hon undervisar i främmande språk. Här får eleverna arbeta mot delmål, som alla har tydliga kriterier, och redovisningarna av dessa ersätter prov. Eleverna kan redovisa skriftligt, muntligt, genom att spela upp dramatiseringar eller inspelade/filmade inslag de själva gjort, och detta sparas i deras ”portföljer”. Eleverna får själva bestämma vad de vill kunna. Ramen kan t.ex. vara att eleverna ska göra en fiktiv resa till landet där det aktuella språket talas. Vad behöver jag kunna först och främst? Här blir eleverna kreativa och självstyrande. Vissa moment görs gemensamt, men Wikner-Strid vill ”göra det praktiskt möjligt att jobba med en heterogen grupp, där eleverna har olika inlärningsförutsättningar, olika inlärningsstilar och olika ambitionsnivåer och att det skall vara möjligt för alla elever att läsa ett främmande språk och uppleva att det är roligt.” Hon betonar också att ”det är viktigt att inte överdriva grammatikundervisningen. Vissa elever kan inte ta den till sig men kan klara sin tyska ändå” (2).

Numera finns det läromedel som utarbetats efter dessa pedagogiska idéer, t.ex Good stuff (Liber) och Libers Språklådor (franska, tyska eller spanska). (3)

En stor fördel med denna metod verkar vara att eleverna jobbar självständigt och verkligen utifrån sina intressen och förutsättningar. Meningen är också att var och en ska bli medveten om sin egen lärstil. Eftersom ”homogenitet” inte eftersträvas, behöver ingen känna sig utanför ”normen” – ingen är vare sig alltför svag eller alltför ambitiös.

Å andra sidan kan jag även se nackdelar med detta sätt att undervisa: det är inte givet att eleverna, alla elever, infinner sig till lektionen fulla av iver och skaparlusta. Om allt hänger på eleven själv, faller också allt om eleven är trött och nere, vilket ofta händer elever i skolåldern.

Ytterligare en invändning handlar om elevers taktiska val. Det händer att elever väljer att läsa ett språk inte primärt av intresse utan för att öka sitt ”meritvärde” (gäller gymnasieelever).

3 Nivågruppering
Nivågruppering är - liksom profilklasser – kontroversiellt. För närvarande förekommer nivågruppering endast i matematik och inte i någon större utsträckning. Intressant är att det råder vitt skilda uppfattningar beträffande nyttan med nivågrupperingar. Medan lärarna tenderar att vilja dela in eleverna, visar forskningen inte entydigt på positiva effekter för elevernas vidkommande. (4)

Möjligen vinner starka elever på att hamna i en grupp för sig. Svaga elever däremot, som kanske var de för vilkas skull gruppindelningen skedde, tenderar tydligen att ”fastna” i en roll som innebär en nedvärdering, både i egna och andras ögon. (5)

Sammanfattning
Medan traditionell klassundervisning på många håll anses förlegad och i vart fall föga framgångsrik i heterogena klasser, har jag ännu inte lyckats hitta de allmänt accepterade och samtidigt riktigt trovärdiga alternativen.







Referenser:

(1) Susanne Nordin: I skolans vardag – En studie av lärares syn på och erfarenheter av individualisering inom klassens ram, 2007. Abstract:
http://oru.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:137436


(2)
http://www.lms-riks.se/tids/ling_txt/portfolio_i_tyskunderv.pdf

(3)
http://www.liber.se/market/grsk/F-6/folder/Liber_sprak_69_vt09.pdf


(4)
Elevgrupperingar – en kunskapsöversikt med fokus på matematikundervisning
Karin Wallby, Synnöve Carlsson och Peter Nyström,
Skolverkets monografiserie, 2001, s 36 – 115 (pdf)
http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f0077007700770034002e0073006b006f006c007600650072006b00650074002e00730065003a0038003000380030002f00770074007000750062002f00770073002f0073006b006f006c0062006f006b002f0077007000750062006500780074002f0074007200790063006b00730061006b002f005200650063006f00720064003f006b003d003800360034/target/Record%3Fk%3D864

(5)
Är tiden ute för den sammanhållna skolan? (Skolvärlden, 17 jan 2007)http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=1526