Det stora uppdraget - Att vara lärare i en skola för alla

En skola för alla?

Skolan har inte alltid funnits till för alla. Långt ifrån. Från att endast ha varit anpassat för pojkar av de högre samhällsklasserna har skolan successivt utvecklas och kommit att inkludera alla elever oavsett kön, klass, etnicitet eller funktionsnedsättning. Från att ha varit en skola för några få i början av 1800-talet är de nya ledorden en skola för alla (Zackari och Modigh 2000).

Samhället har genomgått stora förändringar sedan början av 1800-talet, och i takt med det har även skolan förändrats. Idag är Sverige mer mångkulturellt än någonsin (ibid). Både tack vare invandring och genom att kulturella subgrupper utvecklat egna värden och normer som inte baserar sig på etnicitet. Samtidigt som fler kulturer frodas växer också segregeringen mellan olika sociala, ekonomiska och kulturella grupper.

Zackari och Modigh (2000) hävdar att en av de grundläggande tankarna bakom en skola för alla är att ”utjämna socioekonomiska skillnader och överbygga kulturella fördomar genom att barn och unga med olika bakgrund och erfarenheter möts, lär och utvecklas tillsammans.” Skolan skall fungera som en mötesplats där gemenskaps- och integration skapas (Tallberg2002).

Nya förutsättningar

Synen på kunskap och lärande i vårt samhälle har också förändrats över tiden. Därmed förändras också synen på lärarollen. Fokus har flyttats från att läraren lära ut ”färdig kunskap” till att istället handleda och vägleda elevers eget kunskapsbildande (Lorentz 2006). Eleverna uppmanas att själva inhämta information och kritiskt granska den. Samtidigt ställs i arbetslivet ytterligare krav på förmågor så som samarbete, flexibilitet, vilja att lära och utföra nya sysslor (Lorentz 2006)

Decentraliseringen av skolan har också inneburit en ny utmaning för skolans personal. De gemensamma målen finns uppsatta i de dokument som styr vårt arbete i skolan, bland annat läroplaner och skollagen. Tanken som förenar är att skolan skall vara likvärdig för alla (Zackari och Modig 2000). Nyckeln till att uppnå en likvärdig skola för alla är att alla elever behandlas olika. Elevens egna förutsättningar och behov är i fokus och resurser fördelas därefter för att uppnå lika möjligheter (Lpo 94).

Värdegrunden som grund

Läroplanen understryker även skolans roll som social och kulturell mötesplats. För att kunna möjligöra en inkluderande skola för alla vilar skolan på en gemensam värdegrund. I läraruppdraget ingår det att ”förankra och förmedla“ denna värdegrund som baseras på demokrati, jämställdhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet och solidaritet (Lpo 94 kap 1). I vårt uppdrag ingår att vi som lärare skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse och utveckling. I den skola vi gemensamt skall bygga för alla elever skall ingen utsättas för diskriminering på grund av kön, etnicitet, religion eller funktionsnedsättning (Lpo 94).

Läraruppdraget i en skola för alla

I det uppdrag läroplanen ger oss som pedagoger är det upp till oss att tolka och konkritisera värdegrund så att den går att tillämpa praktiskt (Larsson ????:12). Detta kräver en ökad professionalism hos oss som lärare. Enligt Lahdpenperä (2001) är begreppet värdegrund i sig självt innehållslöst. Hon hävdar att värdegrunden måste ”artikuleras och konkritiseras för att ges innebörd och mening”(116).

För att kunna göra dessa abstrakta begrepp konkreta använder vi oss av vår kunskap, föreställningar och tidigare erfarenheter. Denna process är dock inte helt okontroversiell. Som lärare kan vi inte vara passiva och låta den ske obemärkt, utan den måste problematiseras.

Forskning har visat att vi har en tendens att kategorisera i skolan, framförallt gällande etnicitet, oavsett vilka ord vi använder oss av (se Tallberg2002). I den komplexa sociala värld vi lever i använder vi alla våra normer och fördomar för att förenkla och organisera världen runt omkring oss. Dessa normer styr våra attityder och i förlängning vårt handlande och beteende (Zackari och Modigh 2000). I läraruppdraget i en skola för alla måste det ingå att vi självkritiskt granskar våra egna idéer om exempelvis normalitet. Är vi omedvetna och okunniga i vårt möte med eleverna riskerar vi att reproducera hierarkiska maktstrukturer, fördomar, traditionella könsmönster (ibid).

Vi kan inte bli ”botade” från våra fördomar. Det vi kan och måste göra enligt Lorentz (2006) är att bli medvetna om att vårt sätt att uppfatta oss själva och vår omvärld är ett resultat av vår uppfostran och den kultur vi lever i. Denna medvetenhet gör det möjligt för oss, att ta ett steg tillbaka och se vår egen kultur med kritiska ögon. En ökad medvetenhet om att kulturer är kontextuella, beroende av dess sammanhang, gör det också möjligt för oss att lära känna och acceptera andra kulturer. Ingen kultur är statisk och det är i mötet med andra som vi utvecklar våra relationsmönster, värden och normer.

Kunskap och inställning

Trots att det kan låta som en svår och krävande uppgift är det inte något som vi kan välja bort. Parszyk understryker i sin artikel ”Värdegrund, värdefull, värdelös...” (2001) farorna med att undvika de problematiska frågorna kring vad som uppfattas som normer i vårt samhälle. I hennes möten med elever framkommer att fruktan för att diskrimineras eller kränkas genom att ens olikheter osynliggörs är minst lika påtaglig som tydliga verbala kränkningar (Parszky 2001).

Enligt Parzsky handlar det inte om att lärare skall kunna allt om alla kulturer. Det handlar snarare om att respektera och förstå människor med olika sätt att leva och uppleva, att vara nyfiken och vilja veta. Det är först när elever möts i en skola som präglas av ömsesidig respekt som tanken om en inkluderande skola för alla kan realiseras.

Vi måste se olikheter, inte som problem, utan som tillgångar. Om vi bara fokuserar på likheter kan man omedvetet skicka ett budskap till eleverna att det inte är okej att vara annorlunda. Som pedagoger måste vi se och bekräfta olikheter utifrån tanken att alla har lika värde (Bozarslan 2009). Först när elevers skilda kulturella bakgrunder får ett likvärdigt utrymme och blir en resurs i undervisningen kan vi tala om ett mångkulturellt lärande (Lorentz och Bergstedt, Tallberg 2002).

Läraruppdraget och lärarutbildningen

Vilken roll har då lärarutbildningen i att förbereda oss inför det uppdrag som en skola för alla ger ? Vi är alla osäkra inför våra nya roller. Vad lärarutbildningen måste ge oss är ett spelrum för att träna på att kritisk granska våra egna föreställningar. De attityder vi har när vi går in i utbildningen, och framförallt hur vi jobbar med dessa under utbildningens gång har en avgörande betydelse för hur redo vi är att möta utmaningen i en skola för alla när vi är färdiga (Tallberg 2002). Utgångspunkten måste därför vara oss själva och våra egna erfarenheter, vårt pedagogisk kapital. Därför är behovet av att känna oss själva och känna en inre trygghet centralt (Orlenius 2001).

Detta innebär att vi gemensamt med andra studenter reflekterar över våra styrdokument, övar på att göra de svåra orden begripliga och omsätta de abstrakta riktlinjerna i konkreta handlingar. Vårt klassrum i lärarutbildningen representerar en lika stor mångfald som den vi kommer möta i skolan. Jag anser att som lärarstudenter måste vi utnyttja den unika möjlighet vi har under vår utbildning, omgivna av pedagoger med kunskap och erfarenhet, att kunna lyfta dessa frågor upp till diskussion och inte vika undan när det bli obekvämt.

Av Clara Lindberg

Antagen HT09 Campus GsGy Engelska

Läraruppdraget

Forskningsgrupp 1

Referenser

Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo 94 (2006). . Stockholm: Skolverket : Fritze distributör. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069

Assarson, Inger (2007). Talet om en skola för alla : pedagogers meningskonstruktion i ett politiskt uppdrag. [Digital version].vol. 28s. 273.

Bozarslan, Aycan Sermin (2009). Specialpedagog och Ordförande i Kurdiska Riksförbundet ”Möte med mångfald - skolan och förskolan som arena för integration” Den globala skolan i samarbete med Lärarutbildningen vid Malmö högskola. 2009-09-17

Frånberg, Gun-Marie (2004). "Man måste börja med sig själv..." : värdegrunden i den nya lärarutbildningen. Umeå: Värdegrundscentrum, Umeå univ. (Värdegrund i teori och praktik). Tillgänglig: http://www.fceduc.umu.se/VGC_dokument/Nr4_skriftserien_uppslag.pdf

Lahdenperä, Pirjo (2001) ”Värdegrunden som exkluderande eller inkluderande diskurs” i Värdegrund och svensk etnicitet. Linde, Göran. Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Hans Albin, (2004). Vår demokratis värdegrund : aspekter på en högst väsentlig del av lärarutbildningens allmänna utbildningsområde Stockholm : Hjalmarson & Högberg, 2004

Lorentz, Hans & Bergstedt, Bosse (2006). Interkulturella perspektiv: pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer. Lund: Studentlitteratur.

Orlenius, Kennert (2001). Värdegrunden - finns den?. Hässelby: Runa.

Parszky, Ing-Marie (2001). ”Värdegrund, värdefull, värdelös…” i Värdegrund och svensk etnicitet. Linde, Göran, Lund: Studentlitteratur.

Tallberg Broman, Ingegerd, Rubinstein Reich, Lena & Hägerström, Jeanette (2002). Likvärdighet i en skola för alla : historisk bakgrund och kritisk granskning. Stockholm: Skolverket. (Forskning i fokus).

Zackari, Gunilla & Modigh, Fredrik (2000). Värdegrundsboken: om samtal för demokrati i skolan. Stockholm; Regeringskansliet, Utbildningsdepartementet. Fritzez. (121s.)