Helena Kroon, Jenny Rhodin Edsö, Katarina Norrstam
Ett sätt för elever att få direkt inflytande över sin egen utbildning och sitt eget arbete med att nå skolans mål är via de individuella utvecklingsplanerna. Rätten till individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal står angivna i läroplanen och grundskoleförordningen. Enligt styrdokumenten ska arbetet i skolan vara målbaserat. Det finns enligt läroplan och kursplan mål att uppnå och mål att sträva mot. Läraren är skyldig att arbeta mot dessa mål, att informera eleven om målen och att utvärdera elevens utveckling. Hur ser då eleverna på sina rättigheter till att individuellt få uppföljning på sin kunskapsutveckling? Vilken möjlighet till påverkan har de kring hur deras bedömning görs och hur utvecklingsplanen skrivs? För att undersöka detta närmre började vi med att ta reda på vad det står i styrdokumenten kring den individuella utvecklingsplanen och vilka rättigheter eleverna har. Därefter tittade vi närmre på hur arbetet med utvecklingsplaner bedrivs på tre olika skolor i tre olika skånska kommuner. Intervjuer av lärare och elever på skolorna fick belysa hur arbetet fungerar i praktiken och ifall synen på utvecklingsarbetet skiljer sig mellan lärare och elev.
Individuell utvecklingsplan enligt styrdokumenten
I skolans uppdrag som beskrivs i läroplanerna ska skolan skapa förutsättningar för att elever i så hög utsträckning som möjligt ska nå målen i läroplan och kursplan (Lärarens handbok, 2008). För att detta skall kunna möjliggöras måste målen tydligt framhållas i undervisningen, elevens utveckling måste dokumenteras och följas upp och undervisningen måste anpassas för individens behov. Tanken med individuella utvecklingsplaner är just att konkretisera målen för eleven och ge en inblick i och förståelse för det egna lärandet. Arbetet med individuella utvecklingsplaner ska även fungera som en länk till vårdnadshavare som ges möjlighet att stödja elevens väg mot målen.
I läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) står:
”Läraren skall
- genom utvecklingssamtal främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling,
- utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen samt informera rektorn,
- med utgångspunkt i föräldrarnas önskemål fortlöpande informera elever och hem om studieresultat och utvärderingsbehov...”
(Lärarens handbok, 2008, s 49-50)
I grundskoleförordningen (1994:1194) står skrivet om reglerna för den individuella utvecklingsplanen. Enligt 7 kap. 2 § ska lärare regelbundet kontakta elever och deras vårdnadshavare om hur skolgången är. Ett utvecklingssamtal ska äga rum minst en gång per termin, vid vilket mentor/klassföreståndare, elev och vårdnadshavare ska delta och hur elevens kunskaps- och sociala utveckling bäst kan stödjas diskuteras. Informationen som ges vid samtalet skall grunda sig på en utvärdering av elevens utveckling relaterad till målen i kursplanerna och läroplanen (Grundskoleförordningen, 1994).
Innehåll i utvecklingsplanen
Sedan den 15 juli 2008 har lärare i den obligatoriska skolan skyldighet att ge skriftliga omdömen om elevens kunskapsutveckling i varje ämne eleven undervisas i (Utbildningsdepartementet, 2008). Dessa omdömen är en del av elevens individuella utvecklingsplan. Utvecklingsplanen skall även presentera ett upplägg över de insatser som eleven och vårdnadshavare kan göra för att eleven ska utvecklas så långt som möjligt i riktning mot de nationella målen och hur skolan ska arbeta för detta. Sådana här överenskommelser mellan mentor/klassföreståndare, elev och vårdnadshavare skall alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. Utformningen av den individuella utvecklingsplanen bestäms lokalt på varje skola efter rektors beslut, eftersom själva undervisningen är lokalt utformad (Den individuella utvecklingsplanen, 2008).
I de fall en elev riskerar att inte klara uppnåelsemålen ska utvecklingssamtalen resultera i ett åtgärdsprogram (Grundskoleförordningen, 1994). Även här har elev och vårdnadshavare möjlighet att delta och komma till tals.
Skolverket har utarbetat flera beskrivande dokument angående hur tanken är att arbetet med individuella utvecklingsplaner bör ske. De anordnar även kurser och konferenser om ämnet. I filmen ”om individuella utvecklingsplaner” beskrivs arbetsgången.
Fältstudier på tre skolor
För att få en förståelse för hur arbetet med individuella utvecklingsplaner kan gå till ute på skolorna, ta reda på elevernas syn på utvecklingsplaner och hur stort inflytande de har undersökte vi våra tre partnerskolor närmre. Vi tog del av deras dokument rörande individuella utvecklingsplaner, försökte ta reda på vilka mål de hade kring arbetet och tog del av skolinspektionens granskningar (skolinspektionens granskningsrapporter). För att få en bild av individens syn på utvecklingsarbetet intervjuade vi lärare och elever på varje skola. Intervjufrågor och några representativa intervjuer finns i länk.
Skola 1
Detta är en mindre F-9 skola i Vellinge kommun. Lärarna är djupt engagerade i sina uppdrag och det råder god och hjärtlig stämning. Skolan följer skolverkets allmänna råd och rekommendationer och har alltså ingen egen målbeskrivning angående vad den individuella utvecklingsplanen ska leda till, utan utgår från de nationella målen och understryker att även omdömena fortsättningsvis tydligare måste återspegla kursplanernas mål. Utifrån Skolinspektionens tillsynsrapport beslöt skolan att förbättra den individuella utvecklingsplanen så att den utgör ett bättre verktyg för elevernas måluppfyllelse. Inom kommunen i fråga upprättas en individuell utvecklingsplansmall vilken används av alla skolor på respektive stadium.
På den aktuella skolan har det efter intervjuer med tre olika ämneslärare framkommit att elever och vårdnadshavare inför utvecklingssamtalet ska ha fyllt i den blankett eleven fått med sig hem, på vilken man utvärderar tidigare uppsatta mål och sina läraromdömen samt formulerar tre rimliga mål att arbeta mot framöver. Målet med upprättandet av en individuell utvecklingsplan under samtalet mellan elev, vårdnadshavare och mentor är att tydliggöra elevernas kunskaper och övriga färdigheter samt se vad som kan förbättras. På skolan har man sammanställt en mängd frågor att användas vid utvecklingssamtalet. Dessa har man som hjälp, dels för att läraren ska kunna göra ett lämpligt urval beroende på vem man talar med och dels för att frågorna ska vara så lika det går, allt för att man ska kunna föra så konstruktiva samtal och resonemang som möjligt kring målen. Mentorn utgår under samtalet från tidigare uppsatta mål och gör tillbakablickar för att se om målen är uppnådda både socialt och kunskapsmässigt. Samtidigt blickar man även framåt för att lägga upp en plan för hur elevens fortsatta utveckling bäst kan stödjas och uppmuntras.
De intervjuade lärarna sade att det normala utvecklingssamtalet är 30 minuter långt, men att det vid behov kan förlängas. Om man skulle inse att det föreligger någon sorts problem börjar man med att identifiera problemet och arbetar därefter vidare. Det kan exempelvis bli fråga om att upprätta ett åtgärdsprogram som vid dyslexi. Skolan har tre heltidsanställda specialpedagoger samt tekniska hjälpmedel och följer upp eleverna i form av samtal och elevvårdskonferenser etc. Åtgärdsprogrammet planeras av den berörde mentorn och upplägget innebär alltid en stegvis framfart med uppföljning. Lärarna upplever att det finns tid avsatt i timplanen till arbete med den individuella utvecklingsplanen, men att denna tid inte räcker till tankar och inhämtande av kreativitet från andra källor pga allt övrigt kringarbete. Vad gäller uppföljningen av de individuella utvecklingsplanerna känner lärarna att de definitivt lider tidsbrist. Några mentorer tar sig tid att påminna elever om vissa tidigare uppsatta mål, men här finns ingen kontroll utan det största ansvaret ligger på elever och vårdnadshavare.
Även om den individuella utvecklingsplanens historia är ganska kort har man uttryckt att man uppskattar de förändringar som redan har gjorts. Ursprungligen var utvecklingsplansblanketten 6 sidor lång och upplevdes som mycket betungande och byråkratisk. Idag, då den är nedbantad till en sida som behandlar både elevens kunskaps- och sociala utveckling, är man positiv då man upplever att den nu är verkligt användbar i o m att den är lättfattlig och man definitivt kan försäkra sig om att eleverna förstår den. Vad gäller det sociala framåtskridandet är utvecklingsplanen ett led i att synliggöra och tydliggöra problemen, men då denna del av utvecklingsplanen är relativt ny behövs mer arbete för att utnyttja dess potential.
Vidare gjordes även fyra elevintervjuer av både flickor och pojkar som representerar olika prestationsnivåer och olika årskurser inom grundskolans senare år. Då eleverna alla är minderåriga bör tilläggas att de hade sina vårdnadshavares tillåtelse att låta sig intervjuas.
På frågan om deras förväntningar med den individuella utvecklingsplanen varierade svaren, men det gemensamma var att den var dem behjälplig i deras strävan mot högre mål och de var alla nöjda eller mycket nöjda med de bedömningar de blivit utsatta för av sina respektive lärare. En kommentar var att ”utvecklingsplanen är jättebra för den ger en återblick och gör att man tänker nu skall jag visa dem”. Något de alla uppskattade var det inflytande de har över sin utveckling och dess bedömning. De är mestadels medvetna om vad de kan prestera, läser på, lyssnar, frågar mm och de är alla med då blanketten som föregår utvecklingssamtalet fylls i hemma. I och med att de även närvarar då den individuella utvecklingsplanen fylls i känner de att de har inflytande och flera kommenterade att det inte skrivs något som de inte är med på. Då frågan om de önskade större inflytande ställdes blev det överraskande svaret att de var nöjda med det inflytande de redan har och de kommenterade även att de kände sig trygga med lärarna och det faktum att lärarna kände till deras prestationsmöjligheter. Vad gäller uppföljningen av de uppsatta målen var elevernas kommentarer liknande lärarnas. De menar att de ibland glömmer bort målen och skulle uppskatta att bli påminda i större utsträckning, men att detta inte sker. Slutligen var de alla fullständigt överens om att de blivit hjälpta av sina utvecklingsplaner, att de hjälper dem att prestera bättre och utvecklas på ett positivt sätt och att den hjälper dem att se saker och ting ur ett annat perspektiv. De var även rörande överens om att det skulle vara sämre eller mycket sämre utan en individuell utvecklingsplan.
Skola 2
Detta är en resultatmässigt högt rankad F-9 skola i Lunds kommun. Den har ett bra elevupptagningsområde med vårdnadshavare som är mycket aktiva i sina barns skolgång. Fokus på bra resultat är genomgående och enligt skolinspektionen uppfyller skolan målen väl. Även elevernas möjlighet till inflytande och ansvarstagande över det egna lärandet anses vara bra. I den lokala arbetsplanen slås fast att med hjälp av pedagogisk dokumentation och utvärdering av det egna lärandet hoppas man kunna nå målet att eleverna blir ansvarstagande och känner delaktighet.
På denna skola är eleverna högst delaktiga i att skriva sina egna omdömen. De fyller i en blankett specifik för ett visst ämne och svarar på vad de lärt sig, hur deras prestation har varit och hur de tycker undervisningen har varit. Detta är grunden för elevens omdöme. Läraren kommenterar sedan elevens tankar och åsikter på omdömesblanketten. Denna får eleven ta med sig hem för att diskutera med vårdnadshavare. Vid utvecklingssamtalet fyller lärare, elev och vårdnadshavare tillsammans i utvecklingsplanen som beskriver kunskapsutvecklingen, den sociala utvecklingen och vilka mål eleven ska arbeta med och sträva mot. En underskrift av alla deltagarna bekräftar att inget har beslutats utan elevens insyn. Lärare på skolan tycker att arbetet med individuella utvecklingsplaner fungerar bra, det kan dock ibland vara svårt att formulera de sociala målen. Ofta handlar det om huruvida eleven trivs i klassen och i skolmiljön. Uppföljningen av utvecklingsplanen sker oftast vid nästa samtal, men ifall målen riskerar att inte nås skrivs ett åtgärdsprogram. Detta kan vårdnadshavare skriva under och därmed godkänna, eller välja att bara skriva att de tagit del av dokumentet. Resurser finns i stor utsträckning på skolan, men de fasta resurserna kan vara svåra att omprioritera vid akuta eller tillfälliga behov. Styrkan med utvecklingsplanerna är enligt lärarna att elever får möjlighet att informera lärare om deras intentioner och mål. Svagheten är att det ibland är vårdnadshavarens utvecklingsmål som misstas för elevens och dessa är ju förstås inte lika utvecklingsbara.
Två elever från årskurs 8 valdes ut slumpmässigt och intervjuades. Bägge tyckte det var bra att arbeta med utvecklingsplaner eftersom det blev tydligt vilka mål de skulle jobba mot och de fick lättare att komma ihåg vad de behövde arbeta med. Bägge tyckte också att de hade inflytande både i bedömningen av utvecklingen och i hur utvecklingsplanen skrivs. Det var dock tydlig skillnad i hur eleverna reflekterade över hur den individuella utvecklingsplanen skulle kunna utvecklas och hur den följs upp. En elev upplevde att det ibland var svårt att säga emot läraren under utvecklingssamtalet och också att det var svårt att ta upp vissa saker när vårdnadshavare var närvarande. Samma elev önskade samtal både med och utan vårdnadshavare och möjlighet till att ha utvecklingssamtal vid två tillfällen per termin, ”så man skärper sig”, eftersom prestationerna tenderade att öka i anknytning till samtalet. När det gällde uppföljningen av utvecklingsplanen uttrycktes önskemål att få påminna sig om målen oftare. Även lärarens förmåga att anpassa undervisningen i klassen för att eleverna ska få möjlighet att arbeta med de individuella målen önskades vara större. På frågan ifall arbetet med utvecklingsplaner hade hjälpt eleverna under sin skolgång för att nå högre mål svarade bägge att de inte trodde det hade spelat så stor roll. Utvecklingsplanerna tycktes främst var bra för att få vårdnadshavare att känna sig insatta.
Skola 3
Skolan som kommer att behandlas i detta avsnitt är en gymnasial friskola i Malmö. Det är en relativt liten skola med ett fåtal inriktningar som främst rör sig åt det tekniska hållet. Eleverna utgörs till stor del av invandrare. Pojkar är i klar majoritet, även om ett antal flickor också återfinns bland eleverna. De intervjuade kommer för enkelhetens skull att kallas för lärare ett och två samt elev ett och två.
På gymnasiet jobbar man främst med individuella studieplaner till skillnad från grundskolans individuella utvecklingsplaner. ”En individuell studieplan skall upprättas för varje elev i gymnasieskolan. I den skall det stå vilket program och vilka kurser eleven valt. Det skall också framgå om eleven följer ett fullständigt, utökat eller reducerat program” (Skolverket, 2008). Användandet av individuella studieplaner istället för individuella utvecklingsplaner innebär dock inte att gymnasieskolan skulle sakna former för att arbeta med den enskilda elevens utveckling. I ”Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94” står följande: ”Läraren ska fortlöpande ge varje elev information om elevens utvecklingsbehov och framgångar i studierna” (Lärarboken, 2009, s 47). Detta görs i form av utvecklingssamtal. Lärare två tycker att skolan har material att jobba med rörande samtalen, men att det fortfarande kan förbättras, och att gymnasieskolan faktiskt skulle kunna lära sig en hel del av grundskolan i arbetet kring individuella utvecklingsplaner.
Hur ser då en gymnasieelev på sin studieutveckling och den hjälp som finns att tillgå vid behov av extra stöd? Båda de tillfrågade eleverna anser att de har stor hjälp av de inslag av individuella utvecklingsplaner som används i och med utvecklingssamtalen i skolan. Eleverna får regelbundet ta del av det som skrivs angående deras kunskapsutveckling, till exempel vad som fungerar tillfredsställande ifråga om deras prestationer och vad som skulle kunna förbättras ytterligare. Förutom utvecklingssamtalen finns det ännu ett forum för ändamålet, School Soft. School Soft är ett internetbaserat system som såväl elever som lärare har tillgång till. Här kan lärare lägga upp information så som läxor och provdatum, men även omdömen gällande enskilda elevers studiemässiga utveckling. Detta var något som elev två uppfattade som speciellt positivt. Båda höll med om att den regelbundna uppdateringen i fråga om studieresultat och kunskapsutveckling fungerade bra i nuläget och att den fyller en viktig funktion. Elev ett påpekade att det skulle vara svårt att annars se var man som elev befinner sig rent studiemässigt och vilken potential man har. Däremot ansåg eleven inte att en förändring mot grundskolans individuella utvecklingsplaner var nödvändig. ”Lärarna ska inte lägga sig i för mycket. På gymnasiet ska man kunna ta hand om sig själv”. Att läraren frågar hur eleven ifråga trivs i klassen låg dock enligt eleven inom ramen för vad som är acceptabelt.
Till skillnad från arbetet med utvecklingssamtalen verkar strukturen kring åtgärdsprogrammen något otydligare. Skolinspektionen pekar främst på två brister som bör åtgärdas i arbetet med elever som behöver extra stöd i sina studier. De menar att alla elever som är i behov av särskilt stöd ska få rätt till sådant samt att alla elever med dessa behov ska erbjudas åtgärdsprogram, vilket inte skett på skolan i fråga. Båda lärare som intervjuats är väl medvetna om problematiken, och påpekar att skolan har tagit till sig av kritiken. För tillfället arbetar de mycket med att ta fram nya riktlinjer för åtgärdsprogrammen. De brister som skolinspektionen lyft fram verkar dock inte vara frågor av särskilt hög prioritet för eleverna. Ingen av de intervjuade eleverna har kommit i kontakt med någon form av åtgärdsprogram. Dock har de en viss aning om vad det innebär. Elev ett kunde peka på en förbättring som skulle kunna fungera som ett eventuellt komplement till åtgärdsprogrammen, att speciella studiemedhjälpare skulle kunna finnas till hands för läxhjälp efter ordinarie undervisningstimmar.
I övrigt hade ingen av de intervjuade eleverna några speciella synpunkter, varken angående åtgärdsprogram eller inflytande över formen för utvecklingssamtal. Tvärtom tycktes de vara av uppfattningen att lärarna själva var bäst lämpade för att bedöma frågor rörande ramarna för arbetet med elevernas studiemässiga utveckling. Så länge de blev informerade regelbundet om sina prestationer och dess konsekvenser ansåg de sig vara nöjda. Elev ett ansåg att det viktigaste inflytandet eleverna har ligger hos dem själva snarare än i utformningen av utvecklingsplaner.”Om jag lyckas beror det till stor del på mig själv, om jag kämpar”. I strävandet efter högre betyg spelar dock den utvecklingsuppdatering varje elev får ta del av en inte helt oansenlig roll. Utvecklingssamtalen och andra bedömningar blir nödvändiga redskap för elevens fortsatta utveckling. Och, vad är väl viktigare än en solid grund att stå på när man ska kämpa för högre betyg, och indirekt även det egna inflytandet över den framtid som väntar inte alltför långt borta?
Slutsats
I stort var de intervjuade eleverna på de olika skolorna ense om att målen att arbeta mot blev tydligare efter de individuella utvecklingssamtalen. De hade dock skilda tankar kring hur arbetet kan förbättras och utvecklas. Variationen i ansvarstagandet mellan olika elever belyser skillnaden i fråga om mognad i tonåren. Att vissa elever inte tyckte utvecklingsplanerna hade stärkt deras prestation så mycket behöver inte betyda att arbetet är resultatlöst. Även här kan åldern spela roll och det kan vara svårt att se orsak och verkan när man inte slutfört studierna ännu. Kanske är det också svårt att förstå betydelsen av det målbeskrivande arbetet när det är det enda sätt man har arbetat på.
I intervjuerna med lärare och elever framkom att uppföljningen av utvecklingssamtalen kunde ha varit bättre. Läraren skulle behöva mer utrymme för att kunna anpassa undervisningen för varje individ. Möjligheten att arbeta ämnesöverskridande med allmänna mål borde också vara bättre, men detta kräver att alla lärare är insatta i varje individs utvecklingsmål.
Vi upplever också en brist i hur den sociala utvecklingen tas upp i de individuella utvecklingsplanerna. Denna borde i högre utsträckning relatera till mål i läroplanen, snarare än att bara handla om trivsel i klassen. Mål att sträva mot gällande den sociala utvecklingen skulle kunna vara de som beskrivs i Lpo94 avsnitt 2.1 och 2.2 (Lärarens handbok, 2008). Dessa handlar om hur eleven förhåller sig till demokratiska värderingar och skolans värdegrund, hur eleven tar ansvar för det egna lärandet och hur eleven självständigt kan formulera etiskt, kunskapsmässigt och erfarenhetsmässigt väl grundade ståndpunkter. Någon form av bedömningsmatris för den sociala utvecklingen vore ett sätt att arbeta vidare med denna del i utvecklingsplanen.
Sammanfattningsvis tycker vi att arbetet med individuella utvecklingsplaner är ett bra sätt för elevinflytande. Förhoppningen är att elever i än större utsträckning kommer att kunna inse att utvecklingsplanerna är ett aktivt verktyg i deras fortsatta lärandeprocess. Genom insyn och förståelse om målen kan de bli mer delaktiga i undervisningsplaneringen och påverka sin egen lärandesituation.
Referenser
Grundskoleförordningen (1994:1194). (SFS 2008:845). Tillgänglig: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19941194.htm [200910/26]
Lärarboken : 20092010 : läroplaner, skollagen, policydokument (2009). Stockholm: Lärarnas riksförbund LR.
Den individuella utvecklingsplanen : med skriftliga ömdömen : allmänna råd och kommentarer (2008). (Ny utg uppl.). Stockholm: Skolverket : Fritze distributör. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2114
Lärarens handbok : läroplaner, skollag, yrkesetiska principer, FN:s barnkonvention (2008). (8, rev uppl uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2008). De lokala styrdokumenten. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/sb/d/-1597/a/7143 [200910/26]
Utbildningsdepartementet (2008). En individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen. Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/10120/a/95933 [200910/26]
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar