Tobias Palmberg
Steget från grundskolan in i gymnasiet är ett stort steg för eleven. Från att tidigare ha fått klara direktiv från lärare för vad som ska göras och när så ökar här friheten mycket, men även ansvaret. Ifrån att tidigare vara bunden av en skolplikt så förväntas härmed eleven själv kunna ta ansvar för sin utbildning. På gymnasiet skall eleven ta ett större ansvar för hur dennes utbildning bedrivs och engagera sig mer i sin egen skolsituation. I Läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf 94 finns tydliga riktlinjer om hur undervisningen på gymnasiet ska bedrivas. I Läroplanen står det att:
”Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas
förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet. Elevernas möjligheter att utöva inflytande på undervisningen och att ta ansvar för sina studieresultat förutsätter att skolan klargör utbildningens mål, innehåll och arbetsformer, liksom vilka rättigheter och skyldigheter eleverna har.” (Lärarförbundet, 2008, s 61)
Vidare står det också att:
”Läraren skall
Planera undervisningen tillsammans med eleverna,
låta eleverna pröva olika arbetssätt och arbetsformer och
tillsammans med eleverna utvärdera undervisningen.” (Lärarförbundet, 2008, s 71)
Det står alltså väldigt klart för lärarna på gymnasiet hur undervisningen skall bedrivas. Den skall ge eleverna utrymme att bestämma över undervisningen och en öppen dialog skall hållas mellan lärare och elev rörande olika arbetssätt. Vikten att låta eleverna utvärdera undervisningen belyses också.
Men hur fungerar egentligen detta i praktiken? Når styrdokumentens mål och riktlinjer ut till lärarna och följs de i så fall? Jag valde att undersöka detta, på en helt vanlig gymnasieskola i västra Skåne.
Skolsituationen
När jag kommer ut till skolan möts jag av en ganska gemytlig stämning. Eleverna verkar nöjda med sin skolsituation och helhetsintrycket från skolan är gott. Men är verkligen eleverna så lyckliga som de verkar? Och hur har lärarna det?
Eleverna
Jag valde att intervjua en grupp elever som går tredje året på naturprogrammet för att se vad de har att säga om just sitt inflytande på undervisningen. På frågan om de får vara med och bestämma hur undervisningen skall bedrivas så beskriver eleverna att det upplevs olika i olika ämnen. Vissa lärare är mer traditionella och följer sin gamla mall som de alltid följt, medan vissa lärare ger större utrymme. Eleverna berättar också att de bara får göra utvärderingar i vissa av sina ämnen. – De som bryr sig delar ut det. Ännu en intressant fråga är huruvida eleverna har inflytande över hur olika prov och inlämningar placeras i veckoschemat. Inom naturprogrammen på skolan som jag besöker finns en väl fungerande provplanering där lärare lägger in sina prov i ett system så att flera prov och inlämningar inte hopar sig för eleverna. Eleverna får även kontinuerligt träffa lärarna i en planeringskonferens och diskutera utseendet av provplaneringen. Detta är något som eleverna upplever som mycket positivt. Det verkar vara här som elevdemokratin fungerar som bäst. I Läroplanen nämns också att eleverna ska få klart för sig vilka mål och krav som utbildningen har. Därför kändes det relevant att ställa frågan om detta verkligen efterföljs av lärarna. Eleverna berättar att vissa lärare väljer att delge målen för kursen, men att de mål som visas för eleverna oftast är så krångliga att förstå att – ingen orkar läsa dom. För att eleverna ska kunna prestera som bäst så krävs också regelbundna uppföljningar i hur eleverna klarar sig i de olika ämnena. Eleverna berättar dock, med vissa delade meningar, att systemet inte verkar fungera riktigt som det ska. Vissa lärare låter inte eleverna veta hur de ligger till förrän precis före betygssättning. Detta gör det onekligen svårt för eleverna att rätta till möjliga fel och därmed klara ett visst betyg i ämnet. Vissa lärare sköter dock detta mycket bra och eleverna berättar att det är i 100-poängskurserna som detta fungerar som bäst.
Eleverna är trots allt nöjda med sin skolsituation. Miljön är god och inga större störmoment verkar finnas. Men hur ser lärarna på sin situation? Upplever de att de tar det ansvar som förväntas från Skolverket? Jag valde att intervjua en lärare som har arbetat på skolan under en längre tid, undervisandes i Kemi och Naturkunskap.
Läraren
Då jag frågar läraren om han bedriver en mångsidig utbildning svarar han genast, Ja. Vid några tillfällen under varje termin så tar han med sig sina elever på aktiviteter utanför skolan. De besöker bland annat laboratorier och vattenreningsverk. Också den undervisning som bedrivs i skolan innefattar olika moment, t.ex. laboration, tid att räkna och ren föreläsning. Men det är dock svårt att låta eleverna styra vissa delar av denna undervisning. Läraren berättar att han ibland låtit elever som vill spendera mer tid i labbet göra just detta, men detta fungerar inte alltid. – Tiden och pengarna räcker helt enkelt inte till. Valmöjligheterna för eleverna styrs också delvis efter vilken kurs de läser. Kurser som Kemi A och B är ganska styrda av sin kursplan, medan Naturkunskap A och B ger mer frihet. Läraren berättar att han alltid låter sina elever göra utvärderingar i slutet av varje kurs och dessa är självklart anonyma. Även läraren som jag intervjuar berättar entusiastiskt om den planeringskonferens som finns. Inom naturprogrammen så verkar detta fungera väldigt väl. Läraren berättar dock att inom vissa andra program så finns inte detta system. Då sköts mycket bara med hjälp av system t.ex. på Internet och därmed har eleverna inte alls lika mycket att säga till om. Jag frågar om läraren följer läroplanens direktiv att delge kursmålen för eleverna. Läraren berättar att detta i princip alltid följs. Ibland visas de efter ett avklarat prov för att visa eleverna att de faktiskt kommer någonstans i kursen. Läraren beskriver dock att målen kan vara svåra att förstå ibland och att en del elever inte kan ta till sig dem p.g.a. krånglig text. Läraren som jag intervjuar berättat att han har regelbundna uppföljningar av elevens betyg och hur de ligger till i kursen som de läser. Detta är mycket viktigt för elevens möjlighet till utveckling. Läraren berättar dock att det finns lärarkollegor som inte följer detta och låter eleverna veta sina betyg strax innan betygssättning. Detta har vållat stora problem för de lärare som valt att göra så och eleverna har varit minst sagt upprörda.
Läraren jag intervjuade har arbetat på skolan under en lång tid och är säker i sin tjänst och i sitt utlärningssätt. Men mycket av den rutin han har verkar också ha kommit med erfarenhet. Under min tid på skolan har jag sett att t.ex. nya lärare ofta har fullt upp med att hålla sin undervisning flytande och att få alla eleverna godkända. Detta kan i sin tur leda till att elevdemokratin kan hamna lite i skymundan.
Slutsatser
När man pratar med elever och lärare på skolan så får man omedelbart bilden av att detta är en ganska väl fungerande skola och idén med ett provplaneringsschema och en planeringskonferens är två jättebra idéer som fler skolor och program verkligen borde börja med.
.Men vissa problem verkar ändå finnas. Lärarna verkar göra sitt bästa för att elevdemokratin ska nå ut, men saker som snäva kursplaner och främst bristen på tid och pengar verkar sätta käppar i hjulet för den ibland och problemet med pengar och tidsbrist är ett fenomen som återfinns i väldigt många skolor. Detta upplevs som ett stort hinder för lärarna för att kunna nå ut till eleverna med kunskapen (Palmberg, Sonesson, Hagstadius; 2009). Självklart önskar alltid en verksamhet mer pengar än vad den redan har, men kanske vore det på sin plats med tillskott i kassan för just skolorna. I nuläget styrs skolans budget av kommunen och kanske vore det inte en helt dum idé att förstatliga finansieringen precis som nuvarande skolminister vill (Dagens Nyheter, 2009). Detta för att bättre kunna kontrollera hur mycket pengar varje skola egentligen får. I nuläget begränsar pengarna även tiden som kan läggas på verksamheten, detta ökar stressen för den enskilde läraren och därmed blir det naturligt så att elevdemokratin är det som blir lidande. Vad skolan behöver är nödvändigtvis inte bättre och mer kunniga lärare, utan snarare med tid och pengar!
Referenser
Lärarförbundet (2008). Lärarens handbok : läroplaner, skollag, yrkesetiska principer, FN:s barnkonvention (8, rev uppl uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Palmberg, Sonesson, Hagstadius; Tobias, Märta, Ellinor (2009). En skola för alla i praktiken (1 uppl uppl.). Malmö: MAH LUT. Tillgänglig: http://lararvisioner.blogspot.com/2009/09/en-skola-for-alla-i-praktiken.html
Dagens Nyheter (2009). Vi vill att staten återtar ansvaret för skolväsendet (1 uppl uppl.). Stockholm: Dagens Nyheter. Tillgänglig: http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-vill-att-staten-atertar-ansvaret-for-skolvasendet-1.977905
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar